jag har inte känt dig länge alls,
men när Miranda ringde mig igår och sa att du låg på sjukhus,
jag fick en stor klump i magen,
en s t o o o o o r klump.
fast jag vart ändå glad, för du levde fortfarande..
och du skulle klara dej, eller det va vad alla sa,
men jag grät ändå, jag mådde så sjukt dåligt..
sen försökte jag att inte tänka på det, så jag kunde ha lite kul på kvällen,
gick sådära..

Det första jag får höra när jag vaknat idag, är dom här orden " jesper kommer troligen inte klara sig.."
jag försökte hålla tårarna tillbaka när jag hörde det,
men så fort jag la på luren, brast jag ihop.
jag kunde inte sluta gråta,

jag har tänkt på dej hela dagen,
Viktor ringde mig och sa " mår jesper bättre? " och jag fick säga det dära jobbiga ordet "nej"..
jag höll på att börja gråta, men satt i vardagsrummet hos mina kusiner, så gjorde det inte.

jag vet inte vad jag ska ta mig till,
jag gråter, gråter, och gråter lite till.

Jag vill inte förlora dej på det hära sättet,

Jesper Forsberg, jag älskar dej bror.
& kommer alltid att göra.. ♥